Förlåt mig
Får be om ursäkt för att jag inte har skrivit något här på ett tag, har fått vissa klagomål. Men nu är jag tillbaka, redo att berätta om mitt liv.
Kan väl börja med att berätta om dagsturen till Grenoble förra helgen. Det började med att Sidney glömde pass och pengar när hon skulle lämna av Ryan på flygplatsen i Genève så hon var tvungen att komma hem igen. Då kändes det dumt att åka tillbaka till Genève samma dag, så vi fick en snilleblixt och beslöt oss för att åka till Grenoble istället. Vi gick till tågstationen och missade tåget med EN minut!!! Fick vänta en timme på nästa tåg. Det tar ungefär en och en halv timme dit och vi roade oss med att lösa franska korsord på vägen dit. Svårt, men man lär sig. Väl där gick vi mest runt i staden. Det var mycket folk på en liten yta, ganska kaosartat. Det kan ha berott på vädret också, men stan såg riktigt tråkig ut. Hade hört att det skulle vara finare än Lyon etcetera, men det kändes det inte som. Sedan tog vi "Les Bulles" upp till La Bastile. Där var det i alla fall jättefin utsikt, så det var värt det. http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Grenoble_Telepherique.jpg
På torsdagen var jag och träffade sjukgymnasten för första gången. Var ganska lätt att hitta dit, men det låg typ i ett vanlgit bostadsområde i en lägenhet. Fast sedan var det som en riktig klinik. Det första jag fick göra var att förklara hur allt hade hänt och han kollade hur mycket jag kunde böja på knät för stunden. Allt var lite småjobbigt eftersom att han BARA pratade franska, men han förklarade allt hur bra som helst så det fungerade. Fick en övning jag ska göra och hejdå till stödet på benet! Tjoho, nu kan jag ha mina vanliga jeans igen. Underbart. Det som är bra är att jag redan nu kan böja mer på benet jämfört med när jag var där sist, så jag känner att det går framåt. Vilket är bättre än bakåt. Doktorn från försäkringsbolaget ringde dessutom i lördags för att höra hur sjukgymnastiken hade gått och hur det kändes. Har verkligen fått toppenservice! Tack Gouda!
På torsdagskvällen var det bowling och utgång. Hade inte tänkt gå ut efteråt och jag ångrar så här i efterhand att jag gjorde det. Borde stannat hemma och kollat på Heroes som planerat. Bowlingen var jättekul i alla fall, som vanligt. Efter beslöt vi oss för att gå till någon klubb som visade sig ligga lååångt bort. Väl där var det sjukt mycket folk och inte alls speciellt kul (kanske på grund av att jag inte kan dansa med benet). Jag och Sidney gick hem med Charlotta som försökte få tag i en taxi. Vi ringde och ringde, men ingen svarade. Inga nattbussar går det heller. Och med tanke på att man som tjej inte vill gå hem ensam här fick vi följa med henne till stationen och sen leta efter hotell som var öppna. Till slut hittade vi ett som kunde en ringa en annan taxi. Men inget svar där heller, så hon fick följa med och sova hemma hos oss. Blev tre timmars sömn den natten, eftersom jag var duktig och gick upp till skolan 7:15 dagen efter. Tråkigt nog gick jag och la mig när jag kom hem från skolan och missade sol och cirka 20 grader (enligt rykten). Finaste dagen i år i Annecy. Yay!
I lördags åkte jag, Sidney och Jin Yun (vår nya kinesiska rumskamrat) till Genève över dagen. Vi var utanför FN och Röda Korsets museum, gick runt och bara hade det trevligt. Var en riktigt härlig dag och vädret var toppen. Tycker verkligen om staden, så det kan varmt rekommenderas. Åkte hem och fick reda på att vi skulle få över lite folk på kvällen. Var en hel del kortspel och lekar, historieberättande och alkohol, men det var hur kul som helst. Gick och la mig strax föra fem eftersom vi hade fått för oss att vi skulle kolla på Superbad mitt i natten. Morgonen efter såg köket ut som ett slagfält från andra världskriget, så vi fick börja dagen med att städa. Vi var riktigt duktiga :) Jag, Sidney och Julian bestämde oss för att ha en riktigt lat dag och göra ingenting. Vi orkade inte ens ta oss iväg för att tvätta kläder. Låg i soffan och glodde på filmer nästintill hela dagen. Men, middag skulle vi ha såklart. Hade precis skurit alla grönsaker som skulle användas. Vi sätter på spisen.... tror vi, men vad händer? INGENTING! Gasen har tagit slut. Sidney springer ned och Mme Geels vägrar tro på henne, för hon bytte ju för 3-4 veckor sen (eller inte). Hon säger att den ska räcka i tre månader, men vi kommer fram till att det har gått två och en halv, så det var inte alls konstigt. Bara hon som inte kan räkna. Jaha, vi fick snällt komma ned och laga klart maten i hennes fantastiska kök (till skillnad från vårat). Förra gången det hände var även det på en söndag kväll, så typiskt. Hade hon gjort som Julian tyckte, ha en i reserv, hade det inte varit något problem. Men snåljåpen vill inte ligga ute med pengar "i onödan!".
Nu är en ny skoldag över och nya äventyr väntar.
